Tidens flykt

Ett år har redan gått sedan vi satt här, kvällen innan vi gav oss ut i bergen. Pyrenéerna, älskade vackra men krävande berg.

Längtar alltid tillbaka, efter att få fortsätta och avsluta det vi började. Tids nog.

Ljuset i slutet av tunneln

Vägen är målet och vägen är tung. Vi har nu gått i sex dagar, totalt ca 120 kilometer. Det sliter på ovana fötter men vi kämpar oss fram. Försöker att inte fokusera på krämpor och man glömmer skavsår och värkande vader mellan varven. Tacksam att bara fötter och vader känns, inga problem med knän, rygg(inte ens min krångliga disk!) och nacke.

Vyerna är oändligt vackra! Första dagen gick över Pyrenéerna, 25 km upp och ner, solvarma och törstande. Har många bilder att visa senare.

Det är lågsäsong så vi har sluppit lämmeltågen. Igår såg vi knappt några andra pilgrimer men på kvällen fick vi dela rum med svenskar. Inatt unnar vi oss hotell utanför Estella. Till vår stora förtjusning fanns det badkar - vilken lisa för trötta kroppar!

Nu har vi fem vandringsdagar kvar och ska ta oss en bit förbi Logroño. Hoppas kunna fortsätta en längre etapp i framtiden. Tror man behöver gå länge för att riktigt släppa världen och hitta insikter. Men det är rogivande och meditativt att bara gå och gå. I slutet av dagen väntar en säng och pilgrimsmiddag.