Och sen klev hösten in

Jag har flyttat mitt skrivbord till en bättre plats, där jag kan blicka ut över skogen. Björkarnas löv börjar gulna, rönnen är orange och gul, rönnbären lyser orange mot det falnande gröna i eftermiddagsljuset. Jag saknar alltid sommaren när den åker sin väg igen. Höstens melankoli är stundvis tung även om min själ kan trängta efter det ljuva i melankolin, det skira, det som är så vackert att det skapar något nytt.

Skrivande

Har beställt denna. Nu ska jag komma igång med dagboksskrivande igen. Kommer dock att bli frustrerad om jag vill skriva mer än vad som ryms på dagens rader.

Om våren

Vackra, vemodiga vår.
Du för alltid med dig en saknad efter den som försvann alltför fort.

I den ljusgröna skirhetens melankoli vilar minnena.
I aftonrodnadens sista flämtning dallrar tonerna av det förflutna.

Alltid här men ibland fjärran. Min sorg är som ebb och flod.
En skiftande ström av känslor som följer mig vart än jag går.

I skogens tystnad stillnar vemodet och hjärtat fylls av mättnad av allt det som är
och allt det som alltid kommer att förbli.

Vackert

In the midst of hate, I found there was, within me, an invincible love.
In the midst of tears, I found there was, within me, an invincible smile.
In the midst of chaos, I found there was, within me, an invincible calm.
I realized, through it all, that…
In the midst of winter, I found there was, within me, an invincible summer.
And that makes me happy. For it says that no matter how hard the world pushes against me, within me, there’s something stronger – something better, pushing right back.
- Albert Camus -

Väntar med spänning

Var det så lätt?

Idag har jag sålt in en artikelidé på frilans till en tidning. Det gick ju hur lätt som helst. Att man inte försökt tidigare...

Litteratur i glömska

Jag har snubblat över några fantastiska böcker. Liten by i Bretagne och Keltisk kust. Levande och fulla av frustande hav, salta ostron och pärlande cider. Författaren heter Harriet Hjorth men jag lyckas inte få reda på vem hon riktigt var! Har googlat och bläddrat i litterära uppslagsverk på bibban men finner inte mycket. Och jag som är nyfiken på hennes historia till Frankrike och hur hon hamnade i Bretagne. Måste hon vara så hemlig! NE skriver att hon gett ut böcker med erotiska motiv men utan att skriva vilka verk det är. Haha. Vilken gåta hon förblir.

Jag bläddrade faktiskt i förstnämnda bok redan för tio år sedan när jag vandrade bland raderna i Åbo stadsbibliotek. Fastnade för en dikt hon valt ut till försättsbladet men läste aldrig boken. Allt har väl sin tid.

Dikten har jag aldrig kunnat glömma och på något sätt ledde den mig nog vidare, bort från en plats där jag aldrig hört hemma.  

Var hör man egentligen hemma?

Man känner sig mest hemma

där trycket från omvärlden är det minsta möjliga.

Det är inte alltid fallet

där livet, materiellt sätt,

är lättast att leva,

utan oftare där

människorna

är lättast att leva med.

Rotar i minnenas skafferi

2006
 

Nordanvinden är här igen

Får mina fötter att trampa

Längta

Sakna äventyret

Havet, lavendelfält

och gröna skogar

darrande av mystik

Inte hör jag hemma här

Bland husen

grå och kala utan värme

I luften fylld av melankoli

Bland maskerna av butterhet

Sluter ögonen

Bara lite, lite till

Sedan är du fri

Det var så här det var

Den här novellen skrev jag för ungefär tio år sedan.

----- ----------- --------------- ---------------------------- ---------------------

Duell med djävulen

Djävulen står framför henne igen. Han skrattar rått och hånfullt åt hennes sorg. Han äger inget namn, ingen röst och ingen skepnad. Hon famlar efter honom i mörkret men finner bara luft. Allt hon kan göra är att gråta när hon helst av allt vill skrika, sparka, slå och hata hata hata mer än hon någonsin hatat i hela sitt liv. Hon vill jaga honom med en piska tills han ger sig av och aldrig mera kommer tillbaka, iklädd sin svarta mantel av ondska som kväver ljuset i hennes liv.

Hon kallar honom vansinnet och hon ser hans förnöjda, illvilliga leende varje gång hon möter sin mammas blick. Bakom blicken som nu är tomhet. Bakom de tunga ögonlocken som nervöst blinkar snabbare än de borde, likt lysrör just innan de slocknar.

Han har stulit hennes mamma igen. Han har raserat förnuftets väggar och ersatt dem med galenskap. Infekterat mammans sinne med en osynlig tumör av vansinne. Korrumperat hennes hjärta med falska sanningar tills hon inte längre ser skillnaden mellan svart och vitt, mellan illusion och verklighet, alltmedan han viskar i hennes öra att han är den enda hon kan lita på, han är den enda som vill henne väl.

Hon förundras alltid över sin egen blindhet. Hur hon aldrig ser honom smyga runt i mörkret bland skuggorna runt huset, bidande sin tid i väntan på det rätta ögonblicket. Han kommer alltid när hon minst anar det. När hon slappnar av och låter sig själv vaggas in i en falsk trygghet, i tron att allt är över.

Pang! En dag står han där igen. Slungar sönder världen med sin blodiga slägga tills hon återigen faller ner på knä, gråtande och full av en maktlöshet så stor att hon helst av allt bara vill lägga sig ner och dö, eftersom hon redan vet hur ont det gör att kämpa och kämpa och kämpa mot något hon inte ser. Något hon inte kan riva i bitar eller tvätta bort eller ens skjuta sönder och samman tills bara smulor finns kvar. Han hittar alltid nya vägar, nya kryphål, nya sätt att förvandla sans till vanvett. Likt en osynlig, illaluktande gas tränger han in i varje por och varje nerv tills han uppnår total kontroll, tills hans offer bara är en lealös nickedocka i onskans regi.

Hon är så trött nu. Kraftlöst stirrar hon in i det artificiella ljuset från julgranslamporna. Klockan på hennes vägg tickar högljutt men hon har för länge sedan blockerat ut ljudet från sitt medvetande. Kvar finns endast tystnaden och tankarna som snurrar runt, runt, runt i hennes hjärna likt en karusell utan stoppknapp. Hon sluter ögonen och låter mörkret ta över. Julgransljusen flimrar bakom hennes ögonlock tills hon irriterad drar ur stöpseln och rummet fylls av natt.

Djävulen ringer upp hennes mobil. Han har stulit hennes mammas röst och slungar nu svavelosande anklagelser över telefonlinorna tills de träffar hennes hjärta likt glödheta nålar. Han har en pricksäker precision och trots att hon vet att det bara är djävulen så gör det lika ont ändå. Han låter precis som hennes mamma.

Avundsjukt vandrar hon genom staden, förbi upplysta julprydnadsstinna hem som formligen utstrålar kärlek och harmoni. Aldrig känner hon sig mera ensam än då. Hennes ögon fylls av tårar som vill ut men vägrar falla. Hon vill aldrig vara sårbar. Aldrig får någon se hennes sorg.

∞

Lika obemärkt som han alltid kommer, lika obemärkt ger han sig alltid av. En dag vaknar hon upp och ser djävulens skugga smyga runt hörnet likt en bortschasad byracka. Kvar finns bara kaoset han lämnat efter sig. Materiella och emotionella rispor i livets väv. Sargade hjärtan. Ledsna själar. Det är en bitterljuv seger, den mot djävulen. Aldrig den första och aldrig den sista.

Försiktigt möter hon sin mammas blick. Tveksamt letar hon efter spår av hans makt men finner bara spåren av hans framfart. Trötthet. Förtvivlan. Skam. Uppgivenhet. En bön om förlåtelse som aldrig finner ord. Hon ler, en smula vankelmodigt men tacksamt. Ser sig om över axeln en sista gång för att försäkra sig om att djävulens fotspår i snön redan har smält i vårsolen. Sopar upp skärvorna av sitt liv och lappar ihop dem så gott hon kan. Aldrig blir det lika vackert eller solitt. Bara tillräckligt starkt för att härda ut tills nästa gång han kommer osande med sin svarta slägga.

Hon somnar sedan utmattat med ena ögat vaksamt på glänt. Nästa gång kommer alltid fortare än hon anar.

Jag blir så trött på dig!

Du som fnyser. Du som säger att jag bara ödar min tid. Du som ger mig illamående och hjärtklappning. Du som tar ifrån mig lusten att skapa bara med ett ord, en mening, en tanke. Du hemska, du hör inte hemma i mitt liv. Och ändå är det jag som bjuder in dig med mina egna tvivel och min egen oförmåga att tro på min förmåga. Piss off, säger jag bara.

I år kör jag!

En regnig dag

En av de lättaste flygresorna på länge

Köpte en bra bok på Stansted som jag hann läsa ut innan jag var hemma. The restaurant of love regained av Ito Ogawa. Här finns en bra recension.

En god bok

En riktigt god bok är som riktigt god och lyxig choklad. Man vill aldrig att den ska ta slut och samtidigt vill man bara vältra sig i den men får hålla sig lite för att dra ut på det hela och njuta av varje kapitel. Hur ofta känner ni så?

Hon skriver så sanslöst bra

Jag köper varje bok hon skriver. Språket är så vackert och utstuderat och slutet är alltid fantastiskt perfekt. Just nu har jag börjat läsa den här, The Red Garden, och som vanligt glider man genom boken som en barkbåt på en bäck en vacker sommardag.

Dags att sociologisera lite igen, det var längesen

Har länge funderat på att läsa den här boken och nu är den beställd! Ska bara inte titta på högen av olästa böcker. Jag älskar att köpa nya böcker men sen hinner jag aldrig läsa dem. Kan bero på att jag sitter för mycket på Facebook och struntsurfar.

How to write better

Be yourself. Above all, let who you are, what you are, what you believe, shine through every sentence you write, every piece you finish.
- John Jakes -

1. PD James: On just sitting down and doing it…
Don't just plan to write—write. It is only by writing, not dreaming about it, that we develop our own style.

2. Steven Pressfield: On starting before you're ready…
[The] Resistance knows that the longer we noodle around "getting ready," the more time and opportunity we'll have to sabotage ourselves. Resistance loves it when we hesitate, when we over-prepare. The answer: plunge in.

3. Esther Freud: On finding your routine...
Find your best time of the day for writing and write. Don't let anything else interfere. Afterwards it won't matter to you that the kitchen is a mess.

4. Zadie Smith: On unplugging...
Work on a computer that is disconnected from the internet.

5. Kurt Vonnegut: On finding a subject...
Find a subject you care about and which you in your heart feel others should care about. It is this genuine caring, and not your games with language, which will be the most compelling and seductive element in your style. I am not urging you to write a novel, by the way -- although I would not be sorry if you wrote one, provided you genuinely cared about something. A petition to the mayor about a pothole in front of your house or a love letter to the girl next door will do.

6. Maryn McKenna: On keeping your thoughts organized...
Find an organizational scheme for your notes and materials; keep up with it (if you are transcribing sound files or notebooks, don’t let yourself fall behind); and be faithful to it: Don’t obsess over an apparently better scheme that someone else has.  At some point during your work, someone will release what looks like a brilliant piece of software that will solve all your problems. Resist the urge to try it out, whatever it is, unless 1) it is endorsed by people whose working methods you already know to be like your own and 2) you know you can implement it quickly and easily without a lot of backfilling. Reworking organizational schemes is incredibly seductive and a massive timesuck.

7. Bill Wasik: On the importance of having an outline...
Hone your outline and then cling to it as a lifeline. You can adjust it in mid-stream, but don’t try to just write your way into a better structure: think about the right structure and then write to it. Your outline will get you through those periods when you can’t possibly imagine ever finishing the damn thing — at those times, your outline will let you see it as a sequence of manageable 1,000 word sections.

8. Joshua Wolf Shenk: On getting through that first draft...
Get through a draft as quickly as possible. Hard to know the shape of the thing until you have a draft. Literally, when I wrote the last page of my first draft of "Lincoln's Melancholy" I thought, Oh, shit, now I get the shape of this. But I had wasted years, literally years, writing and re-writing the first third to first half. The old writer’s rule applies: Have the courage to write badly.

9. Sarah Waters: On being disciplined...
Treat writing as a job. Be disciplined. Lots of writers get a bit OCD-ish about this. Graham Greene famously wrote 500 words a day. Jean Plaidy managed 5,000 before lunch, then spent the afternoon answering fan mail. My minimum is 1,000 words a day – which is sometimes easy to achieve, and is sometimes, frankly, like shitting a brick, but I will make myself stay at my desk until I've got there, because I know that by doing that I am inching the book forward. Those 1,000 words might well be rubbish – they often are. But then, it is always easier to return to rubbish words at a later date and make them better.

10. Jennifer Egan: On being willing to write badly...
[Be] willing to write really badly. It won't hurt you to do that. I think there is this fear of writing badly, something primal about it, like: "This bad stuff is coming out of me…" Forget it! Let it float away and the good stuff follows. For me, the bad beginning is just something to build on. It's no big deal. You have to give yourself permission to do that because you can't expect to write regularly and always write well. That's when people get into the habit of waiting for the good moments, and that is where I think writer's block comes from. Like: It's not happening. Well, maybe good writing isn't happening, but let some bad writing happen... When I was writing "The Keep," my writing was so terrible. It was God-awful. My working title for that first draft was, A Short Bad Novel. I thought: "How can I disappoint?"

11. AL Kennedy: On fear...
Be without fear. This is impossible, but let the small fears drive your rewriting and set aside the large ones until they behave – then use them, maybe even write them. Too much fear and all you'll get is silence.

12. Will Self: On not looking back...
Don't look back until you've written an entire draft, just begin each day from the last sentence you wrote the preceeding day. This prevents those cringing feelings, and means that you have a substantial body of work before you get down to the real work which is all in... The edit.

13. Haruki Murakami: On building up your ability to concentrate...
In private correspondence the great mystery writer Raymond Chandler once confessed that even if he didn’t write anything, he made sure he sat down at his desk every single day and concentrated. I understand the purpose behind his doing this. This is the way Chandler gave himself the physical stamina a professional writer needs, quietly strengthening his willpower. This sort of daily training was indispensable to him.

14. Geoff Dyer: On the power of multiple projects...
Have more than one idea on the go at any one time. If it's a choice between writing a book and doing nothing I will always choose the latter. It's only if I have an idea for two books that I choose one rather than the other. I always have to feel that I'm bunking off from something.

15. Augusten Burroughs: On who to hang out with…
Don’t hang around with people who are negative and who are not supportive of your writing. Make friends with writers so that you have a community. Hopefully, your community of writer friends will be good and they’ll give you good feedback and good criticism on your writing but really the best way to be a writer is to be a writer.

16. Neil Gaiman: On feedback...
When people tell you something's wrong or doesn't work for them, they are almost always right. When they tell you exactly what they think is wrong and how to fix it, they are almost always wrong.

17. Margaret Atwood: On second readers...
You can never read your own book with the innocent anticipation that comes with that first delicious page of a new book, because you wrote the thing. You've been backstage. You've seen how the rabbits were smuggled into the hat. Therefore ask a reading friend or two to look at it before you give it to anyone in the publishing business. This friend should not be someone with whom you have a romantic relationship, unless you want to break up.

18. Richard Ford: On others' fame and success...
Try to think of others' good luck as encouragement to yourself.

19. Helen Dunmore: On when to stop...
Finish the day's writing when you still want to continue.

20. Hilary Mantel: On getting stuck...
If you get stuck, get away from your desk. Take a walk, take a bath, go to sleep, make a pie, draw, listen to music, meditate, exercise; whatever you do, don't just stick there scowling at the problem. But don't make telephone calls or go to a party; if you do, other people's words will pour in where your lost words should be. Open a gap for them, create a space. Be patient.

21. Annie Dillard: On things getting out of control...
A work in progress quickly becomes feral. It reverts to a wild state overnight... it is a lion growing in strength. You must visit it every day and reassert your mastery over it. If you skip a day, you are, quite rightly, afraid to open the door to its room. You enter its room with bravura, holding a chair at the thing and shouting, ‘Simba!’

22. Cory Doctorow: On writing when the going gets tough...
Write even when the world is chaotic. You don’t need a cigarette, silence, music, a comfortable chair, or inner peace to write. You just need ten minutes and a writing implement.

23. Chinua Achebe: On doing all that you can…
I believe myself that a good writer doesn’t really need to be told anything except to keep at it. Just think of the work you’ve set yourself to do, and do it as well as you can. Once you have really done all you can, then you can show it to people. But I find this is increasingly not the case with the younger people. They do a first draft and want somebody to finish it off for them with good advice. So I just maneuver myself out of this. I say, Keep at it. I grew up recognizing that there was nobody to give me any advice and that you do your best and if it’s not good enough, someday you will come to terms with that.

24. Joyce Carol Oates: On persevering...
I have forced myself to begin writing when I've been utterly exhausted, when I've felt my soul as thin as a playing card, when nothing has seemed worth enduring for another five minutes... and somehow the activity of writing changes everything. Or appears to do so.

25. Anne Enright: On why none of this advice really matters...
The way to write a book is to actually write a book. A pen is useful, typing is also good. Keep putting words on the page.


www.dailygood.com 

Dagens boktips

Fick tipset att läsa denna bok som är mycket intressant. Vid första ögonkastet kan man tro att den bara handlar om att "hitta någon", men det handlar snarare om att förstå Varför man Inte hittar någon, eller varför man inte vill eller vågar hitta någon. Boken behandlar psykologiska teorier och främst anknytningsteorin, som säger att vi bygger upp våra relationsmönster redan innan tre års ålder. Som vi lär oss möta människor då så möter vi dem även senare i livet - i högsta grad i nära personliga relationer.

Jag hade nog behövt läsa den här för länge sedan men har även nytta av att läsa den nu och förstå saker bättre i efterhand. Jag vet många som skulle må bra av att läsa den också. Den hjälper en förstå att vi är olika och varför vi är olika, men också att man kan ändra på de mönster man skapat och inte minst lära sig att människor inte är så farliga fastän man kommer nära inpå. 

En välskriven historia om grannar

Läs den här.

För sådan är jag

Ser en ny trend bland bloggarna. Nästan alla med babysar ska blogga om sina nyfödda och vad dom gör och äter och säger.
Själv kan jag väl inte säga att jag bloggar om något särskilt. Det blir kanske en hel del emotionellt dravel mellan varven men annars flippar jag hit och dit. Jag vet att jag borde lära mig att fokusera på en enda sak men det tar sin tid.
I vår blir det i varje fall franska, musik och skrivande. Jobbet blir en bisak, precis som jag alltid velat ha det.