Oj vad jag har glömt att skriva igen

Vi var på semester till Skottland över min födelsedag i juni. Det var typiskt skotskt väder som vi trotsade med både äventyrscykling i regnstorm och bergsbestigning med storm på toppen!

Och så passade mannen på att fria uppe på toppen!
Jag sa nog ja.

Jag var ju i Bryssel förresten, för två helger sedan

 Jag hälsade på Vera som jag inte träffat på säkert 7 år. Hon bor nu i Brussels. Vi studerade och var grannar i Rennes 2002-2003. Vad tiden går.

Det blev ett kort men intensivt veckoslut. Vi hann även till Gent en sväng. Roligt var det att råkas igen! Det är så skönt med vänner som man inte träffat på länge men ändå kan umgås med som det var igår.

En liten hälsning från Andalusien

Här är vi på långvandring upp på berget Bermeja. 

Och så lite norrländska bilder

Vi var på studieresa med jobbet till Kiruna i början på denna vecka. Mycket intressant att få se ishotellet och höra om flytten av staden! Första gången sedan jag började för tre år sedan som hela enheten gjorde något tillsammans, det var välbehövligt speciellt eftersom vi precis blivit utan chef och inte vet hur länge det kommer att dröja tills vi hittar en ny. Då är det bra med samhörighet.

Oj vad jag längtade efter att få vandra i fjällen igen!

Drinkar i isbaren

Fåret Shaun hette rummet inte men jag kallade det så. De flesta rum såg helt olika ut. 

Stora hallen i ishotellet. Kronorna är av is.

Gänget.

Entrén till ishotellet

Orientaliskt snörum

Vår resa förra månaden

Vi var till Spanien, Duquesa heter byn, 100 km söder om Malaga. Pappa och Anne är numera vinterboende där. Ett axplock bilder nedan.

Jag och världen i Ronda

Utflykt till närliggande Estepona

Jag och F badar vid Caesars bad, en sulfatrik källa mitt ute i skogen

Badar i havet, inte jättevarmt men skönt var det!

Ljuset i slutet av tunneln

Vägen är målet och vägen är tung. Vi har nu gått i sex dagar, totalt ca 120 kilometer. Det sliter på ovana fötter men vi kämpar oss fram. Försöker att inte fokusera på krämpor och man glömmer skavsår och värkande vader mellan varven. Tacksam att bara fötter och vader känns, inga problem med knän, rygg(inte ens min krångliga disk!) och nacke.

Vyerna är oändligt vackra! Första dagen gick över Pyrenéerna, 25 km upp och ner, solvarma och törstande. Har många bilder att visa senare.

Det är lågsäsong så vi har sluppit lämmeltågen. Igår såg vi knappt några andra pilgrimer men på kvällen fick vi dela rum med svenskar. Inatt unnar vi oss hotell utanför Estella. Till vår stora förtjusning fanns det badkar - vilken lisa för trötta kroppar!

Nu har vi fem vandringsdagar kvar och ska ta oss en bit förbi Logroño. Hoppas kunna fortsätta en längre etapp i framtiden. Tror man behöver gå länge för att riktigt släppa världen och hitta insikter. Men det är rogivande och meditativt att bara gå och gå. I slutet av dagen väntar en säng och pilgrimsmiddag.

Om en vecka är det dags

Jag har ju väntat på att göra den här vandringen i nästan tio år nu. Det blir inte hela men det blir en början. Har läst otaliga böcker om det men det är också ett bra tag sedan. Tror dock att jag är rätt så mentalt förberedd vid det här laget. Det är den fysiska träningen som uteblivit. Men allt har sin mening. Vi ska inte springa något maraton. Vägen är målet.

Besök på Åland

Jag är alltid lite efter med att blogga om saker som händer just nu men det tar liksom en stund att få över bilderna från telefonen till datorn (ja jag vet att man kan blogga direkt från telefonen men det blir inte så bra bildstorlek). Vi var i varje fall på Åland förrförra helgen och hälsade på M med familj.

Vi inledde med ett litet gisslandrama som involverade en Hello Kitty-vagn

Plåtbröd på Niska

Astrid fick leka med Freddans padda

Vi inspekterade ägorna

Fint väder på båten hem!

Det utlovade inlägget om Irland

Jag har ju lovat att skriva om Irland men så har det fallit mellan stolarna.Så här såg rutten ut (ungefär) som vi åkte:

Förra gången jag åkte höll jag mig också mest till västkusten men det är för att det är så jättefint där. Ska vara fint i södern också men tror det är mer pastoralt med gröna kullar och mjuka klippor. I väst är det lite mer vilt. Vi åkte delvis längs "The wild atlantic way" som går längs vackra vägar med underbar utsikt på sina håll.

Bäst tyckte jag nog nästan om stranden nära Roundstone. Det var så fantastiskt vackert och solen sken. Turkost vatten och vit och mjuk sand. Nästan som en söderhavsö. Minus det kalla atlantvattnet då som jag bara doppade fötterna i.

Dog's bay beach nära Roundstone i Connemara

 Vi träffade också på en hel del lamm och får och bockar. Inte så många fårskallar som tur.

Vallning på gång

Irländarna är ett vänligt folk som gärna hjälper till och hälsar och lätt börjar prata med en. Kanske inte i Dublin men i resten av landet. Vi pratade länge med en irländare på en pub en av de första kvällarna, han pratade även gaeliska.

På Achill Island tänkte vi vandra lite men det började regna. Så vi sökte skydd på puben i stället. Det var lugnt när vi kom men efter en stund började det droppa in en massa musiker. Plötsligt satt vi mitt i en spontan session av traditionell irländsk musik. Puben var snart full av locals som hört ryktet om att det spelades på puben. Ett glatt gäng!

Köpte även hem en irländsk flöjt och en irländsk trumma. Blev väldigt sugen på att lära mig spela fiol.

Här kan ni se en drös med andra bilder.

Nu är det nära

I april ses vi igen

The dilemma

Åh vad det kliar i resebenen! Samtidigt som vi borde spara pengar för inköp av större lägenhet. Men det drar åt så många håll. Sol och värme söderöver. Hälsa på A-L i Vichy. Äta pizza i Italien.
Fick tråkiga besked häromdagen - det där billiga flygbolaget som flyger från min stad har dragit in linjerna till Skottland och Irland. Skandal! Skottland är ju vårt andra hem vid sidan av Frankrike. Nu får man ta sig ända upp till Arlanda och det blir omständigare och dyrare. Tråkigt, tråkigt. Men man får väl ta vara på de linjer som finns kvar helt enkelt.

Hemma igen

Kom hem igår förmiddag efter en kortare resa till Finland. Det var roligt att träffa A-L och en del styvsläktingar men som vanligt är jag bara tacksam över att jag flyttat ifrån landet i sig. Så grått och melankoliskt och en del människor är buttra som sura filbunkar. Och sorgset var det också med begravning. Förstås.

Försökte kolla läget med bossen idag men han hade inte tid att ta den diskussionen då. Utlovats till onsdag. Så få se. Skulle det vara så att det här inte går i hamn så är det väl ett tecken. Dags att gå vidare. Men jag tror det kommer ordna sig. Och jag kan puppa där ett tag men inte för länge medan vi planerar våra framtida mål.

Vad kan man jobba med i Frankrike om franskan inte är perfekt?

Nästa gång jag reser

Ska jag sno idén av Elsa och skriva en reselista. Just to remind myself.

Har längtat till solen bra länge nu. Kanske blir det något varmt och fint ställe i januari. Kanske Madeira?

Vi har...

...av en slump hittat cidermakaren La Ribaude vars goda cider vi smakat
i Sverige. Kom hem med calvados och pommeau.

...ätit galetter, crèpes och druckit cider

...kidnappat en katt över natten så hon inte skulle behöva sitta ute i regnet.
Hon var glad.

...vandrat på blåsiga stränder i Cancale

...tittat på havet

...återbesökt lavendelfarmen! Det mest var sig likt
- förutom att de precis sålt den och skulle flytta.

...bott på slott!

...flugit hem igen.

Peppar!

Om en vecka får jag återse mitt kära Bretagne! Hoppas det går bra att resa med svärföräldrarna också...

Mon amie

La France.
Vi ses igen i oktober!
Vi lovade i våras F:s föräldrar att åka på resa med dem och de var öppna för lite vad som helst. Först var det tal om Dublin men jag hittade svinbilliga biljetter till Frankrike så då var det ingen tvekan för min del (och jag fick bestämma). Tanken är att hyra bil och åka upp till kusten, vi landar på Beauvais och stannar fyra dagar. Åh vad jag ser fram emot att återse min kära atlantkust! Äta moules frites, crèpes och galetter, dricka cider och calvados och titta på ebb och flod som rullar in och ut.

Mården i Skottland

Att bestiga ett berg

På toppen!

Ärligt talat så trodde jag väl inte själv att vi verkligen skulle klara oss ända till toppen av Ben Nevis, 1344 meter över havet. Vi hade sagt att det var okej att vända om det blev för jobbigt. Jobbigt blev det men vi gav inte upp! Det var nog tur att man inte såg hela vägen innan man började för då hade man aldrig ens startat. Lite som livet, kanske. Nu blev det så där att titta där är toppen och så kom man dit och då väntade ännu ett krön och sedan ännu ett. Men bit för bit tog vi oss ända upp, svettiga och uttorkade och slitna i ben och lungor. Det blev många pauser på vägen upp när luften började tunnas ut. Utsikten var dock fantastisk och vi hade tur, det var en solig och klar dag. 6 dagar av 7 är toppen annars helt igenmurad av moln. Det var ett rent lämmeltåg upp och ner för berget, folk i alla åldrar, barn, hundar och pensionärer. Vägen ner blev slitsam för knäna och fick problem med en vadmuskel som krampade ihop sig så det gick rätt så långsamt. Men ner kom vi också till slut, åtta och en halv timme senare. Vi chansade och drack vatten ur ett litet vattenfall på väg ner, det kom direkt från toppen så det kändes säkert. Än så länge har vi klarat oss utan magsjuka men värden på vårt B&B såg skeptisk ut när jag berättade att vi druckit fjällvatten. Man får ta lite chanser här i livet, som jag sa, hellre blir jag lite magsjuk än svimmar av uttorkning och trillar ner i en ravin...

Nu blir det rekreation