Märker att jag är dålig på att uppdatera om vad som händer i mitt liv. Mest kanske för att det nu inte hänt så jättemycket. Kanske. Har fullt upp på jobbet så hinner inte blogga på arbetstid och på kvällarna är jag för lat. Helt enkelt.
Maten. Jag försöker äta så socker- och mjölfritt som möjligt men det slinker ner lite allt möjligt nu och då. Däremot håller jag mig till periodisk fasta och kör 16:8 så många dagar i veckan som möjligt plus även 5:2 1-2 dagar i veckan. Under 5:2-dagarna äter jag som mest 500 kcal på en dag. Det går långsamt men det går neråt. Sedan i våras har jag nu gått ner ca 5 1/2 kg. Det känns också i kroppen och syns. Så jag peppar mig själv att ha tålamod. Även sniglarna kommer i mål till slut.
Träning. Non-existing. Kan man säga. Blir nån promenad nu och då men detta novembermörker sänker min energinivå till noll tyvärr. Skulle vilja komma igång med åtminstone youtube-träning men vet inte var jag ska hitta peppen till det!
Jobbet. Jag trivs bra även om jag har fullt upp mest hela tiden. Måndagar går åt till att jobba in fredagens frånvaro. Det är stimulerande och självständigt och jag får öva på min rädsla för konflikter ibland. Trivs verkligen så mycket bättre när jag får bestämma egna tider och inte behöver anpassa mig efter diverse datum hit och dit. Har hört lite lösa rykten om att jag kan få fortsätta i form av någon ny tjänst men ännu har inte min chef sagt något. Så håll tummarna för mig!
Kärleken. Vi lunkar på och jag är tacksam för att min man är klok när det gäller saker där så många andra är så barnsliga.
Musiken. Har flera nya låtar som är redo för att spelas in. Det är bara där det går långsamt. Måste skaffa mig tålamodet att lära mig mer om tekniken. Har samarbetat lite med en bekant och sjunger stämma på en av hans låtar. Är ju faktiskt roligare att göra musik tillsammans med någon. Faktiskt.
Sorgen. Jag vet inte om det någonsin går att förstå att en förälder är borta. Man tvingas bli vuxen på ett helt annat sätt än tidigare. Så tung vår och sommar var det. Men nu är det lättare när det mesta pappersarbetet är ur världen. Däremot har jag fortfarande inte fått någon dödsattest. Så sjukt och jag är så så trött på Finland. Och det skär i hjärtat ibland. Som när man hittar ett gammalt julkort från mamma och vet att hon älskade en så mycket trots allt.
Framtiden. Vi letar fortfarande efter den perfekta större lägenheten. Men det går trögt. Speciellt när man är kräsen. Drömmar finns men sällan modet att förverkliga dem. Inga planer på barn men däremot slog mig den hisnande insikten i samband med mammas död; tar allting slut med mig?