Är det någon som saknar all Chit Lit på den här bloggen?

Jag har en grej jag aldrig skrivit om. Men jag vet inte om det är för personligt och om jag vill skriva om det. Få se. Jag återkommer.

Det är nästan så jag skrattar på mig

För många, många år sedan var jag fruktansvärt förälskad i en kollega men fick aldrig någon respons där, dessutom var han så fruktansvärt ung. Nu håller personen i fråga på och flörtar på fb. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag vet bara att vissa böcker är stänga för länge, länge sedan. Jag tror att Gud är på lite retsamt humör det här året. I all välmening.

Dom smyger runt i vassen

Alla har säkert glömt bort le P vid det här laget, det har nästan jag med. Har inte sett honom på flera år och trodde att han lämnat landet för länge sedan, men idag kröp han runt bland hyllorna på Hemköp. Jag låtsades inte se honom för jag hade verkligen inte lust med någon diskussion och förslag om kaffe och tjat om dom där jävla plättarna. Man gör sina misstag i livet men det är tur att man lär sig något av dem.

Har löst ett av det senaste halvårets stora mysterier

Nämligen vilket stjärntecken le P är. Så mycket som jag har analyserat. Och vad blir svaret?
Fisk. Fisk?! Fisk!
Jag som var bergsäker på att han var jungfru.

Han med dom där ögonen

Det är som med B och hans röst.
Hans ögon. Dom går under huden. Fast på ett helt annat sätt.
Det känns som han ser in i din själ och du kan varken titta bort eller blunda så du bara står där och hoppas att han inte ser hur mycket du uppskattar hans värme.

Jag kanske leker med elden...

...men jag kan inte låta bli.

You never really lose them do you

Det kanske är fullmånen. Eller min gamla vanliga otur. Eller så är det det nya miljötänket med återvinning.

Idag var vi på utbildning i Sthlm med jobbet. Efteråt slackade vi runt lite och åt en god middag med ett gott glas vin till och tunnelbanade oss sedan till centralen för att ta sena kvällståget hem.
"Hördu det där ser ju ut som le P, med väskan där!"
"Jamen det är ju le P för fn"
"Vafaaan, vad är det här för ironi, va va?"
Vi smög snabbt in på Pressbyrån men karln skulle ju förstås med samma tåg, så stötte på honom vid utgången.
Blablabla. Han har missat sitt plan och varit tvungen att flyga via Arlanda. Blablabla.
"Jag har fortfarande dina plättar"
(Hur länge har vi dragits med dom här jävla plättarna, ett halvår, mer?)
Jag blänger lite cyniskt på honom och säger att jag faktiskt försökte ringa och skickade ett sms.
Han har tydligen aldrig fått det, säger han och vill ha mitt nya nummer.
"Du har nog väntat tillräckligt länge på dom här plättarna"
No shit?
Jag vet inte vad jag ska säga, allt känns lite krystat och stelt och jag blir nervös fast inte nervös på det sätt jag blev förr. Mest kanske för att det känns som om allt måste vara så jävla perfekt i hans närvaro.
Så får vi dras med honom pladdrandes bakom oss på tåget, jag säger inte mycket för jag har inte så mycket att säga. Mest av allt vill jag säga åt honom att sluta vara så jävla p r e t e n t i ö s. Live it up. Goddammit.
Men jag kan ändå inte låta bli att tycka synd om honom när han klagar på hur tråkigt han har här i stan. Och det är så synd om honom som måste vara så fruktansvärt perfekt. Fis lite, le, du dör inte!

Men jag går ändå hem med lugn i hjärtat. Ingen kärlek, ingen attraktion. Mest fundersamhet.
Vad ska man lära sig av detta?
Var det en fråga på ett svar?
Kanske.

Nästan lite Austen

Googlar lite och inser att jag på båten flörtat med sonen till en tysk friherre/generalmajor med ett von-efternamn.
Han hade jättefina ögon och gjorde egen musik.
Och jag har hans mail...

Listen to your cat

P hade hört att man ska låta katten avgöra om en karl är bra eller ej. Jag tyckte det lät fånigt men såhär i efterhand hade nog Snufsen rätt som fräste åt en karl förra helgen.
Visade sig att han är upptagen.

Love and the likes of it

Återigen känner jag mig som bitchen. Varför faller man inte för dom snälla och bra killarna utan vill bara ha det man inte kan få?

Dejt?

Jag är i Åbo söndagen den 8 april. Ellinor är i Nagu den 8 april. Ellinors kusin är i Nagu den 8 april. Alltså, blir jag eventuellt bjuden på middag i Nagu den 8 april hos Ellinors kusin.
Spännande.

Jag skåda å jag skåda men vart jag skåda så skåda jag bara SKODA

Utvecklat en crush på killen i Skoda-montern under dessa dagar. Trés söt och trevlig. Svårbedömd ålder men i alla fall över 20 ;) (om nån är nyfiken så kan man ju typ googla på regievent och titta på personallistan och se om man ser nån kille där som typ heter nåt på J...)
Troligtvis så kommer han till Nypan om några veckor. Det gör också herr Uno. Har redan börjat lobba för att få vara stadsguide åt Uno. Hehe.


Just ja. Gå in här www.skoda.se/festival och kolla om ni vill höra mitt underbart fina karaokebidrag.

En dag slår det tillbaka

Efter alla år av matchmakande verkar det plötsligt som om jag får smaka på min egen kaka. Ehm, eller hur jag nu ska uttrycka det.
Såg en bild av Ellinors kusin förra veckan och tyckte han var söt - nu har hon engagerat honom i projektet och vill skicka oss på blinddate. Problemet är att han bor i Nagu/Ekenäs och typ vill bo i Nagu resten av sitt liv...

Pudding deluxe

Tänkte dregla ner mig just över en turist. Vilken man.

Confusion

Så var juleventet över. Känner mig förvirrad. Muminpappan förblir ett mysterium.

I feel like dancin

Härjade som en fjortis i helgen. Det var längesen. Men att jag aldrig kan knipa käft. Lyckades dessutom skicka ett sms jag kunde ha låtit bli att skicka. Nåja, shit happens.
Jag skyller allt på att jag bara åt två smörgåsar till middag.

Småstadsliv del 986

Okay, måste ju erkänna en sak först. Jag registrerade mig på spraydate.
Vem hittar jag där då jag surfar runt och kikar på foton? Killen på Lidl. Killen på Forex. Killen som var ihop med vår förra praktikant och är så himla söt.
Och nu vill en kille gå på dejt. Yikes.

Note to self

Måste sluta bli förtjust i manliga arbetskamrater.

Shitt pommesfrittes, jag är kär...

Muminpappan kom på överraskande besök till byrån idag. Just en såndär dag då man känner sig lönnfet, halvdegig och har hår som bara är rent till 95%. Men vi satt och pratade en god stund och Muminmamman släckte lampan sådär lägligt så belysningen bara bestod av levande ljus.
Men det var så tomt när han gick. Så jättejättetomt.

I'm such a sucker for love.

Dagen efter

Jag måste sluta feströka, bara värre krabbis av det. Jag som inte ens drack mycket igår. Skoj var det iaf men int orkade jag ut ikväll igen när chefen ringde och var partysugen. Skoj med chefer i sin egen ålder :) Måste återhämta mig tills tisdag för då ska vi förhoppningsvis på halloween party med ryan airs crew. Piloter...roarrr.

Jej, muminpappan ställer kanske upp som julbock på vårt julevent! Maybe I can sit on Santa's lap...
Eh, anyway. Jag är ju numera ansvarig för att ordna event på flygplatsen i turistbyråns regi, mest företag som kommer och visar upp sig men innan jul ska det vara en massa annat skoj som Lucia, folkdanslag och spelmansgille. Och julbock förstås.
Nu gäller det bara att få tag i ett Luciatåg....