First we take Galdhopiggen

 

Helande samtal och viktiga frågor

"Hur har det varit att leva livet i moll?" 

Jag har mitt första enskilda samtal med vår familjerådgivare och har just berättat om min relation och livet med en man som inte lever, riktigt på riktigt. Det är en fantastisk klok kvinna som kan läsa av människor på ett ögonblick. 

Jag gråter och berättar. Det är saker hon har hört tusen gånger förut, av andra. Men hon ger hopp inför framtiden. Det kommer att göra ont, det kommer att vara jobbigt att skiljas från sitt barn varannan vecka. Men man vänjer sig, skapar ett nytt liv, nya mönster och rutiner. Den där pausen ger återhämtning och kraft till att orka vara en bättre förälder. Allt kan bara bli bättre än hur det är just nu. 

Hela hösten och vintern var som att långsamt kämpa sig framåt genom gyttja, där jag som vanligt drog hela släpet efter mig. Oförmögen att ta ett riktigt beslut. Men sen fick jag nog. Jag skaffade mig ett ordentligt jobb, det var steg ett mot min självständighet. På nyårsafton tog jag av mig ringen. Då var botten nådd. Och nu är huset sålt och jag svävar i osäkerhet över var jag ska bo. Jag hatar känslan av att inte ha kontroll även om jag faktiskt har lärt mig att allt ordnar sig. Det gör ju det.

Jag har ofta reflekterat över hur en enkel fråga kan ställa saker på sin spets. I somras fick jag frågan om jag var lycklig. Och jag bestämde mig för att det var dags att sluta ljuga för mig själv.

Varför jag alltid är så öppen och brutalt ärlig? Därför att jag vet att vi måste våga prata om det svåra. Och om jag börjar kanske någon annan vågar följa efter, låter fasaden rämna, vågar titta på sitt liv och vågar välja om. It's as simple and as hard as that.

Mitt tredje liv börjar nu

 Jag brukar känna att det liv jag levde i Finland är ett helt annat. Som att jag började på en ny bok när jag flyttade till Sverige. Nu är det dags igen, för den tredje delen. En nystart, en omstart, ett helt nytt liv. Det är skrämmande och vemodigt men alldeles nödvändigt. Livet pushar oss vidare när vi måste förändras och förändra. Tids nog blir det bra igen även om allt just nu passerar lite som i ett vakuum. 

Motsatsen till utveckling är stagnation och att leva ett liv i total stagnation vore som att sjunga sin vackraste sång för någon som är döv. 

Och det är därför jag är tvungen att gå nu. För jag måste vara med någon som kan höra min sång.

Skogsmeditation

Skogen ger en så många insikter om man bara tar sig tid att lyssna.

Hälsningar från en inre resa

 

När jag ställde upp som modell

Freddans kompis som fotade vårt bröllop undrade om jag ville ställa upp som modell då han behöver fler bilder till sin portfolio. Jag är ju inte den som bangar på att göra kreativa saker så jag sa "visst". Han är superduktig! Med risk för att framstå som narcissistisk måste jag bara dela bilderna här, de blev så himla bra! Det kommer antagligen att dyka upp fler. 

Hej, jag har fyllt 40 år!

Att närma sig målet

Imorse vägde jag in mig på 80.9 kg. Det betyder att jag har ett normalt BMI, 25. Jag har inte vägt så här lite sedan jag var typ 12 år så det är ett stort framsteg. Folk säger att jag har blivit smal men på något sätt är man alltid lite tjock inuti ändå, i huvudet. Och jag är inte helt nöjd än, tänker gå ner några kilo till. Jag har ett mål och den här gången kommer jag verkligen att nå det.

Det som har funkat för mig är periodisk fasta i kombination med liberal lchf och godisdag på lördagar. Jag fuskar ibland, jag lever, så det går väldigt långsamt. Men det får vara så. Snigeln kommer också fram till slut.