Regn, regn, regn

Jag är inte det minsta sugen på att gå ut i det här vädret. Regn, regn, regn. Nu smälter snön som kom i förrgår. Jag bara väntar på våren, att få åka till torpet och sitta i solskenet under äppelträdet och dricka kaffe.

Låta fjärilsfötter mellanlanda på handen.

Äta färska bär från egen gård i källarkall yoghurt.

Kisa mot solen!

Rotar i minnenas skafferi

2006
 

Nordanvinden är här igen

Får mina fötter att trampa

Längta

Sakna äventyret

Havet, lavendelfält

och gröna skogar

darrande av mystik

Inte hör jag hemma här

Bland husen

grå och kala utan värme

I luften fylld av melankoli

Bland maskerna av butterhet

Sluter ögonen

Bara lite, lite till

Sedan är du fri

Snart

Är det sommar igen. Varma skogsstigar, glänsande solljus, solvarma hallon, oändliga nätter.

Jag vill

Springa hand i hand med dig på en blekgrön och färsk sommaräng med en varm bris genom håret. Somna om när klockan ringer och kliva upp vid nio och krypa upp framför en varm brasa med katten i famnen och ett jobb som ger mig mer frihet att bestämma mina egna tider. Landa mjukt när jag faller, alltid. Förlåta och aldrig bli bitter. Glömma och lära mig förstå. Veta varför det blev som det blev och en gång för alla lära mig mina läxor i detta liv. Bränna karma och andas. Simma naken i havet och dyka tills allt blir tyst. Hitta nya vägar att vandra. Våga. Mest av allt våga göra det jag verkligen vill.

Lite dryyft får man

Jag vill faktiskt inte stanna i det här ekorrhjulet

Den senaste veckan har jag bara längtat efter att få dra mig tillbaka till någon lugn liten lantby och leva ett rofyllt liv utan alltför mycket krav, på något ställe där man bara får existera tillsammans med genuina människor som tycker om att sitta i trädgården under ekarna och dricka rosévin och lyssna på jazz och filosofera över livet medan katten och hundarna och några höns spatserar förbi. Måst e livet vara svårare än så?

Jag är trött på betongen just nu, har inget behov av barer, folksamlingar, ytlighet, trendighet och kackel. Det ger mig ingen mening, det får mig vilja bara GÅ.

Men hur kommer man dit, till den där platsen där livet är lätt att leva och ekorrhjulet har stannat?

Idag såg jag vårens första blommor

Är det bara jag som tycker att den här våren har varit mer efterlängtad än på många år?

NU är det vår, okej?

Längtar efter citronträd, sol och öppna landskap

Vad jag längtar efter just nu

En doft av Frankrike

Imorse när jag gick till jobbet passerade jag ett konditori som pyste ut bulladoft och gräddos. För en sekund var jag tillbaka i Paris, Rennes, Bordeaux, anywhere in France där det finns patisserier och boulangerier med goodies i alla former och färger.
Tänk vad mycket dofter gör för att skapa en atmosfär. Har aldrig tänkt på att Frankrike doftar vispad grädde.

Med kroppen mot jorden

Drömmar är svåra att släppa. Ibland krävs det något extraordinärt för att man ska våga släppa taget och hitta en ny som passar in bättre i ens liv. Med min vandring var det lätt. Jag insåg helt enkelt att den inte längre var unik utan något som alla andra också skulle göra. Då försvann all spänning. Det var dags att hitta ett eget projekt.
Önskar det var lättare att släppa taget om människor som man en gång släppt in i sitt hjärta. Gånger då man varit svag och bräcklig och så i behov av en mänsklig nallebjörn. Hur hittar man vissheten om att det finns något lika bra därute om inte bättre? Något som är menat för en själv och inte för någon annan.
Det är nog livets största utmaning. Tillit. Tålamod. När man vill ha alla svar här och nu och genast och vill rusa fort fort in i nästa epok. Men allt har sin tid. Allt har verkligen sin tid. Det är inte det lättaste för en rastlös tvilling att förstå. Ibland måste man gå lite sönder och skakas om och gråta ut för att kunna starta om på nytt på bräckliga bambiben med mera vishet i bagaget och mera frid i sitt hjärta. Ibland måste man konfrontera rädslan i stället för att springa undan den. Det ger mer i längden även om det gör mer ont i stunden. Förstår man senare, kanske långt långt senare, men ändå tids nog. När tiden är inne.

Sedan, den där dagen

Läser Bodil Malmsten och drömmer mig bort till Bretagne. Vilken melankoli, nostalgi, vilken saknad efter klipporna och havet, crêpes och färska ostron. Undrar ofta hur allt skulle vara om jag åkte dit Nu istället för Då. Mycket mycket annorlunda. Fem år har lärt mig mer. Och jag tror jag skulle uppskatta allt mycket mera nu.

När jag blir gammal vill jag också bo i ett hus vid havet och skriva böcker om ingenting och allting som får människor att längta, leva, känna, sakna, älska, drömma. Det är inte försent än.

This is the car I want!

Slowly, slowly

Slept until 11.30 today, it was a while since I did that...

Had my first visit with le shrink, she was very nice and I got to pour out everything I had on my heart.

Tomorrow I have work again until Sunday. After that it will easen up a bit and I will have more days off and time to read. I've got a pile of books waiting for me. 

Today I borrowed "Walking in Ireland", a guidebook. I really have this urge to go someplace and just walk, walk and walk, this autumn. I'd like to have that freedom from all kind of communication and just exist in a beautiful landscape. I think it would be swell and very relaxing for both mind and spirit.

Where to belong

I found this quote by G.Ekelöf in a book called Liten by i Bretagne when I attacked the travel section at the library...it went something like this:

Var hör man mest hemma?
På en plats där trycket från omvärlden
är det minsta möjliga.
Det är nödvändigtvis inte den plats
där det är lättast att leva
materiellt sätt
utan den plats
där människorna
är lättast att leva med

1200 meter and Sauna

I know, I've said it before, but there really is no greater way to start a monday morning.
It's freezing here, -18 degrees. I so long to be somewhere else.
Today I'll be attending some info thingie where they tell you about living and working in England. Hope they say something about Ireland too :D

The Mists of Avalon, a nice movie

Thinking about my options

I just came to think of that idea we had with a couple of friends a year ago, of starting a Bed and Breakfast in Bordeaux. Wouldn't be that bad would it.
But I think I'll have to work up some more money before that. The question is; what kind of work can I stand for a while? Cleaning carpets? Answering the phone? Apparently you have to have contacts in order to get any other type of job in this world.

For those who wonder how my trip to the cinema went, I can say that it wasn't all that bad. Loved the movie and the only negative thing about going alone was that when I had to go to the bathroom in the middle of the movie I had no one to ask what had happened while I was gone. Darn.

A curious thing I noticed today. I was at the library and wanted to go to the toilet and you have to get a key from the front desk for that. There lay two keys, unmarked except that one had a yellow key-chain and the other one a blue. For some reason, I knew that the yellow one belonged to the women's toilet. But why, did I ask myself afterwards. What makes yellow female and blue so male?

Wanderlust strikes again

Today, all I wanted to do was to take a quiet walk in a deep-green misty forest in the middle of Bretagne, where the sun is shining gently on my skin and the only sound that can be heard is that of birds flying by.

Unfortunately, I'm stuck in this -20 degrees cold country where you have to look for a long, long time until you find anything that looks even remotely green in nature.

Yep, this is not one of my best days lately.

One Fine Day

one fine day
you'll look at me
and then you'll know our love was
meant to be

one fine day
you're gonna want me
for your girl, oh yeah

the arms I long for
will open wide
and you'll be proud to have me
right by your side

one fine day
you're gonna want me
for your girl

though i know you're
kind of a boy
who only wants to run around
I'll keep waiting
and someday, darling
you'll come to me
when you want to settle down

one fine day
we'll meet once more
and then you'll want the love you
threw away before

one fine day
you're gonna want me
and one fine day
you're gonna want me
and one fine day
you're gonna want me
for your girl

Natalie Merchant