Den senaste veckan har jag bara längtat efter att få dra mig tillbaka till någon lugn liten lantby och leva ett rofyllt liv utan alltför mycket krav, på något ställe där man bara får existera tillsammans med genuina människor som tycker om att sitta i trädgården under ekarna och dricka rosévin och lyssna på jazz och filosofera över livet medan katten och hundarna och några höns spatserar förbi. Måst e livet vara svårare än så?Jag är trött på betongen just nu, har inget behov av barer, folksamlingar, ytlighet, trendighet och kackel. Det ger mig ingen mening, det får mig vilja bara GÅ.
Men hur kommer man dit, till den där platsen där livet är lätt att leva och ekorrhjulet har stannat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar