10 februari 2007

Sedan, den där dagen

Läser Bodil Malmsten och drömmer mig bort till Bretagne. Vilken melankoli, nostalgi, vilken saknad efter klipporna och havet, crêpes och färska ostron. Undrar ofta hur allt skulle vara om jag åkte dit Nu istället för Då. Mycket mycket annorlunda. Fem år har lärt mig mer. Och jag tror jag skulle uppskatta allt mycket mera nu.

När jag blir gammal vill jag också bo i ett hus vid havet och skriva böcker om ingenting och allting som får människor att längta, leva, känna, sakna, älska, drömma. Det är inte försent än.

2 kommentarer:

  1. Mmm, det vill jag också! Precis, exakt, så. Och med exotisk växter, typ citronträd, i min mossiga trädgård. Växer citronträd snällt vid havet?

    SvaraRadera
  2. Det gör dom nog säkert om dom får stå lite sådär i lä bakom nån husknut. Men läste att Bodils murgröna blåst bort i en höststorm så lite svinn på citronerna får man säkert räkna med...

    SvaraRadera