Drömmar är svåra att släppa. Ibland krävs det något extraordinärt för att man ska våga släppa taget och hitta en ny som passar in bättre i ens liv. Med min vandring var det lätt. Jag insåg helt enkelt att den inte längre var unik utan något som alla andra också skulle göra. Då försvann all spänning. Det var dags att hitta ett eget projekt.
Önskar det var lättare att släppa taget om människor som man en gång släppt in i sitt hjärta. Gånger då man varit svag och bräcklig och så i behov av en mänsklig nallebjörn. Hur hittar man vissheten om att det finns något lika bra därute om inte bättre? Något som är menat för en själv och inte för någon annan.
Det är nog livets största utmaning. Tillit. Tålamod. När man vill ha alla svar här och nu och genast och vill rusa fort fort in i nästa epok. Men allt har sin tid. Allt har verkligen sin tid. Det är inte det lättaste för en rastlös tvilling att förstå. Ibland måste man gå lite sönder och skakas om och gråta ut för att kunna starta om på nytt på bräckliga bambiben med mera vishet i bagaget och mera frid i sitt hjärta. Ibland måste man konfrontera rädslan i stället för att springa undan den. Det ger mer i längden även om det gör mer ont i stunden. Förstår man senare, kanske långt långt senare, men ändå tids nog. När tiden är inne.
kloka ord minsann.
SvaraRadera