Att bestiga ett berg

På toppen!

Ärligt talat så trodde jag väl inte själv att vi verkligen skulle klara oss ända till toppen av Ben Nevis, 1344 meter över havet. Vi hade sagt att det var okej att vända om det blev för jobbigt. Jobbigt blev det men vi gav inte upp! Det var nog tur att man inte såg hela vägen innan man började för då hade man aldrig ens startat. Lite som livet, kanske. Nu blev det så där att titta där är toppen och så kom man dit och då väntade ännu ett krön och sedan ännu ett. Men bit för bit tog vi oss ända upp, svettiga och uttorkade och slitna i ben och lungor. Det blev många pauser på vägen upp när luften började tunnas ut. Utsikten var dock fantastisk och vi hade tur, det var en solig och klar dag. 6 dagar av 7 är toppen annars helt igenmurad av moln. Det var ett rent lämmeltåg upp och ner för berget, folk i alla åldrar, barn, hundar och pensionärer. Vägen ner blev slitsam för knäna och fick problem med en vadmuskel som krampade ihop sig så det gick rätt så långsamt. Men ner kom vi också till slut, åtta och en halv timme senare. Vi chansade och drack vatten ur ett litet vattenfall på väg ner, det kom direkt från toppen så det kändes säkert. Än så länge har vi klarat oss utan magsjuka men värden på vårt B&B såg skeptisk ut när jag berättade att vi druckit fjällvatten. Man får ta lite chanser här i livet, som jag sa, hellre blir jag lite magsjuk än svimmar av uttorkning och trillar ner i en ravin...