Litteratur i glömska

Jag har snubblat över några fantastiska böcker. Liten by i Bretagne och Keltisk kust. Levande och fulla av frustande hav, salta ostron och pärlande cider. Författaren heter Harriet Hjorth men jag lyckas inte få reda på vem hon riktigt var! Har googlat och bläddrat i litterära uppslagsverk på bibban men finner inte mycket. Och jag som är nyfiken på hennes historia till Frankrike och hur hon hamnade i Bretagne. Måste hon vara så hemlig! NE skriver att hon gett ut böcker med erotiska motiv men utan att skriva vilka verk det är. Haha. Vilken gåta hon förblir.

Jag bläddrade faktiskt i förstnämnda bok redan för tio år sedan när jag vandrade bland raderna i Åbo stadsbibliotek. Fastnade för en dikt hon valt ut till försättsbladet men läste aldrig boken. Allt har väl sin tid.

Dikten har jag aldrig kunnat glömma och på något sätt ledde den mig nog vidare, bort från en plats där jag aldrig hört hemma.  

Var hör man egentligen hemma?

Man känner sig mest hemma

där trycket från omvärlden är det minsta möjliga.

Det är inte alltid fallet

där livet, materiellt sätt,

är lättast att leva,

utan oftare där

människorna

är lättast att leva med.