Men vänskapen är svårare. I alla fall just nu, för mig. Ofta finns den där hela livet och får skråmor och blir lite omtumlad och avsnäst genom åren. Under det senaste halvåret har jag förlorat två goda vänner på olika sätt. En har flyttat långt bort och en annan har flyttat ut ur mitt liv. Självvalt för bådas del, en paus för att tänka och bearbeta, men ändå tråkigt. Många månader har gått och jag vet fortfarande inte var jag står. Vad ska relationen tåla, är den värd alla hårda ord och tårar, kan man hitta en gemensam väg eller måste man dela på sig för att livet förändras och vi med det?
Det är svåra frågor som inte kan bli besvarade på en gång. Kanske man ibland måste låta tiden ha sin gång, hitta sina egna vägar för att kunna mötas igen utan att nöta sönder varandras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar