Glömmer den där känslan. Av att bara vara, göra, koncentrerat. Använda händerna, skapa och förbättra. Skapar liknelser i mitt huvud. Hur det aldrig räcker med ett lager. Man kan inte måla över det förflutna med ett penseldrag. Det räcker inte med ett. Man måste måla och måla igen tills det gamla inte längre lämnar några skuggor eller spår. Men det finns alltid där. Det räcker med en rispa för att det ska skymta fram och göra sig påmint. Och då måste du måla igen. Lager på lager, tills inget längre syns.
Dags att sova innan jag flummar ut totalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar