Den där sorgen

Det har gått två och ett halvt år. Men man glömmer aldrig en mamma. Det finns gånger jag saknar henne så det gör ont i magen. När jag ser en dotter och en mamma ute på promenad. När någon ska luncha med sin mamma. När någons mamma ringer. Inte alltid. Men ibland.

Jag saknar också det vi aldrig hade. Vi hade promenader. Bland syrénbersåer och längs Sunnanviks stränder. Vi hade luncher. Men det var längesedan. Telefonsamtal. Inte ofta, inte på senare år. Den var nämligen inte så lätt alla gånger, vår relation. Men oavsett, är en mamma alltid en mamma. Det är en relation som aldrig går att ersätta med en annan.