Åter från Kuktuna

Vi hann vara hemma en månad innan Alfons blev sjuk. En förkylning tar hårt på de små och han fick andningsproblem vilket betydde att vi fick åka till det underbara (hör ironin) Eskilstuna (i vår folkmun kallat Kuktuna) igen och vara inlagda i tio dagar. Två dagar tillbringade vi i Uppsala då läkarna i Eskilstuna var rädda att han skulle behöva respirator. Alfons fick åka helikopter både till och från Uppsala och det tyckte han var rätt så spännande mitt i eländet.

Jag har varit så otroligt förbannad över hur sjukvården är organiserad, det är så miserabelt att man ska behöva åka 90 km på rådjursspäckad väg till en annan stad för att få vård dygnet runt av sitt barn. Bara lämna allt hemma för obestämd tid. Plus att de inte garanterar plats för båda föräldrarna så två nätter fick vi dela på en smal sjukhussäng innan jag for och köpte en egen madrass. Om det här händer igen så får vi fundera på att flytta någonstans där man kan få bättre vård på sin hemort; här är det bara bedrövligt.

Vi är i alla fall hemma igen nu och njuter av att få vara hemma i vårt eget hus. Alfons är frisk och pigg igen. Snufsen är överlycklig. Som tur kunde vår snälla granne rycka ut igen och ta hand om henne. Pappa var ju dessutom här när Alfons blev sjuk så vi gick miste om de sista dagarna vi skulle ha umgåtts innan han for tillbaka till Spanien. Jag är så arg, återigen, faktiskt. Ska nog engagera mig på något vis för att kunna åstadkomma någon förbättring.